24-26 april Kanday, Ebubambola och Namasanda

Sista veckan är inne och på varje klinik är det avsked. Min kollega Karin kommer på onsdag och jag kan lämna över planerade återbesök till henne.

 Från volontärerna blir det lite känslosamma avsked. Volontärerna är en viktig del av verksamheten och de jobbar utan lön, men har ändå en del fördelar som viss utbildning och referenser.  Min kollega Lena och jag ville uppmuntra dem och tacka dem för engagemanget och har ordnat med presenter till dem - en handduk, tvål och tandborste. Paketerandet har varit roligt, lite som julförberedelser. Det är sammanlagt 80 volontärer, så det blev en del knytande.

Vi har haft vårt avslutande tisdagsmöte med jeepteamen. Det är en väl sammansvetsad grupp, som verkar trivas tillsammans. De verkar klara doktorsbyten var 6:e vecka bra. Detta möte var en sammanfattning och diskussion kring våra 6 veckor och det blir väldigt tydligt att uppbrottet är nära.

Även vissa patientmöten har varit lite känslosamma. Den lilla pojken med såriga händer av en skabbinfektion med bakterier kom tillbaka i tisdags. Hans händer var läkta, mjuka och fina utan ärr. Hans familj hade inte uppfattat att han behövde behandling mot skabben också, men nu är det ordnat.

Idag onsdag har våra efterträdare kommit och vi har hunnit introducera dem lite. I morgon kommer kollega Karin att följa med mig till Itete och få lite praktisk introduktion i arbetet.

22-23 april Rondo retreat

Weekend och resa till Kakamega rainforest, Kenyas enda (kvarvarande) regnskog. Vi bor på en resort som är en riktig idyll, små hus spridda över en stor trädgård med gräsmattor, planteringar och stora exotiska träd. Ett plank skiljer oss från regnskogen där man kan gå kortare promenader efter markerade stigar eller längre vandringar med guide. Här finns ingen mobiltäckning och wifin är utslagen efter åska i veckan. Maten är fantastiskt god. Det är ett veritabelt Eden - till olyckan är framme.

Min kollega Lena halkar i duschen! Liggande på golvet konstaterar hon : "armen är av, det är en fraktur!". Vi lyckas hjälpa henne till en fåtölj och jag söker upp personalen. Det ösregnar och åskar. De känner till en plätt mitt ute på gräsmattan där vi har mobiltäckning och jag ringer SOS International i Köpenhamn. De har avtal med ett sjukhus i Kisumu, 6 mil bort. Vi lägger en provisorisk mitella och chefen för anläggningen skjutsar oss i sin bil. Det blir en tuff resa för Lena. En stor del av vägen är guppig grusväg, fartbulor finns genom alla samhällen och på en del sträckor är det vägarbeten som gör att det är ren terrängkörning. Det regnar och åskar och det är mycket trafik.

Väl framme är det en del byråkrati innan Lena kommer in till röntgen. Frakturen blir verifierad och är inte av den typen att den behöver åtgärdas med operation eller gips. Tyvärr har de slut på armslingor, en sorts stabilare mitella, så Lena får fortsätta med sin schal. Hon får en del smärtstillande mediciner och sen bär det hem till Rondo igen, på samma skumpiga väg.





Vi har en stillsam söndag, njutbar trots den brutna armen. Vi avslutar med lunch och åker sedan hem till Mumias igen.

20-21 april Itete och Suwo

Hälseneproblem finns även i Kenya. Här får en patient praktisk information om excentrisk träning och töjning.

Mjältförstoring är vanligt hos barn som haft flera malariainfektioner. Oftast gör jag undersökningarna med barnen stående eller i förälders knä, men ibland på de skyhöga britsarna.

Sköterskan Sarah arbetar med ett nytt projekt som handlar om icke smittsamma sjukdomar, framför allt diabetes, hypertoni, hjärtsvikt, general body pain, astma och epilepsi. Hon screenar alla vuxna som kommer till kliniken med blodtryck och BMI och vi kan hänvisa till henne för uppföljning av våra patienter med dessa diagnoser. Projektet är fortfarande i sin linda, men är mycket lovande. I den offentliga sjukvården som våra patienter har tillgång till finns ingen kontinuerlig uppföljning, medicinerna är dyra och ofta ”out of stock”, vilket leder till att patienterna ofta avbryter sina behandlingar.

Med ut på våra kliniker har vi en ”governement nurse” från något av de närliggande sjukhusen. Denna vecka har vi Lenard, sjuksköterska och barnmorska, med oss. Han sköter barnavård och mödravård, family planning, dvs preventivmedelsrådgivning och hjälper dessutom till med omläggningar för våra patienter med sår.

Som vanligt finns patientmöten kvar i tankarna en stund, både glädjerika och tunga. Idag minns jag framförallt en ung familjefar som råkade ut för en cykelolycka i oktober. Han var mycket illa däran och fördes till regionssjukhuset där man konstaterade att han hade en blödning innanför skallbenet. Han låg kvar på sjukhuset i 7 dagar, man planerade för en operation, men han hade inte pengar till detta. Han har återhämtat sig delvis, men har fortfarande minnesstörningar. Idag sökte han för en annan sjukdom och jag vill röntga hans lungor, men han berättar att han fick sälja allt han hade för att betala sjukhusräkningen och har inte de ca 50 kr som behövs. Efter lite funderingar kommer vi fram till att han kan få någon som skjutsar honom på cykel till närmaste sjukhus med röntgen och jag betalar undersökningen från vår ”poverty fond”. 

Vardagen finns alltid närvarande. Höns byter ägare och behöver transporteras!

19 april Namasanda

Det har regnat inatt och på morgonen är det 20 grader och friskt i luften. Resan ut och mottagningen i Namasanda rullar på som vanligt. Igår hade min kollega Lena och hennes gäst barnmorska Malin en information för jeepteamen om "Family planning". Den var mycket uppskattad och idag hade jeepteamet i sin tur undervisning av health committe volontärerna i samma ämne på kiswahili.

Många mottagningar är tunga och man kan få en skev bild av verkligheten när man ständigt möter många sjuka människor. Då är det härligt att möta den här krabaten, 5 månader gammal får han följa med sin mamma, som är volontär på kliniken.

18 april Ebubambola

Äntligen regnar det!! Både i natt och igår natt har det regnat större delen av natten. Inte skyfall, som bara spolar bort jord, utan stadigt ihållande, vattnande regn. Det är verkligen något som grödorna behöver. Vägarna har klarat regnet bra hittills. Elen har bara varit borta kortare perioder.

På dagens mottagning väntade jag pojken med skabb och svåra infektioner på händerna, men han kom inte på planerat återbesök. Det är ganska vanligt att patienter uteblir. Man är inte van att ha en kontinuerlig tillgång till sjukvård utan i stället van att söka den sjukvård som finns när situationen blir olidlig. Men en sån här gång blir fördelarna med vår organisation tydlig. Volontärerna i klinikernas hälsokommitte har upptagningsområdet uppdelat mellan sig och vederbörande volontär kommer att söka upp familjen och påminna/övertala dem att komma nästa vecka.

I höst är det val i Kenya. Om jag förstått det rätt väljer man på alla nivåer, president, parlament och regionala styren. Det finns 2 stora partier (?) och massor med små. Man har personval och idag var en politiker på kampanj utanför kyrkan där vi hade vår mottagning. Det samlades mycket folk, musik och tal, folk som skanderade. Jag fick höra att han pratade, delade ut lite pengar och sen åkte igen.





Idag har jag köpt mig en souvernir från Kenya. På bilden från Merhabs kyrka ser man ett fyrkantigt bräde som är ett rytminstrument. För någon vecka sedan såg jag ett likadant i kyrkan i Ebubambola, där vi har vår klinik. Det visar sig att ordföranden i hälsokommitten känner en man som tillverkar sådana och nu är jag lycklig ägare.

12-14 april

Stora mottagningar i Namasanda och Itete, jag är lite trött på eftermiddagen när jag kommer hem. Nu väntar dock långhelg.

Torsdag eftermiddag har Nancy gjort festmat åt oss. Kollega Lena har åkt till Kisumu så det är bara familjen. vi serveras helstekt talapia med lite sås av tomat och sky, ris och rikligt med skoumavicki, som är en sorts grönkålsliknande sak, strimlad och tillagad med tomat och paprika.

11 april Ebubambola

I vanliga fall brukar jag sitta i sakristian i den här kyrkan, men idag saknades nyckeln så jag fick ett provisorisk rum. Egentligen bättre ljus och luftigare, inte så varmt. Dan-Erik var med även idag.







En minnesvärd patient från dagens mottagning var en 5-årig pojke med mycket svår skabb. Han hade en bakterieinfektion som gjort att fingrarna var inbäddade i en stor sårskorpa med sprickor. Rengöringen var mycket smärtsam och han var ledsen. Vi hade tagit kort på förändringarna tidigare och nu ropade han  "msungu ska komma och blixtra och ta kort så det inte gör så ont". Han kom från en mycket fattig familj och han hade inga skor. Efter behandlingen fick han ett par skor och fast han fortfarande snyftade så var han glad.

Chrispas är min nuvarande chaufför och lab technic. Vi har numera en uppladdningsbar solcellslampa för mikroskopin, så vi behöver inte längre lita till medhavd solcell.

Vi har möjlighet att testa för malaria, Hb, blodsocker, urinsticka, HIV, graviditetstest och framför allt för gravida även syfilis. Chrispas kan också mikroskopera för cystor och maskägg, men detta är så tidsödande så det får bli kliniska diagnoser.

Vi har numera en Hb mätare som är modern och exakt, men materialet är mycket dyrt ( i detta sammanhang) och en screeningmetod är att titta på insidan av ögonlocken. Det är svårt i början att hitta referensramarna, hur blekt får det vara? , men så småningom får man god vägledning.

Lite solberoende är vi fortfarande - malariaproven måste torka i solsken.










Efter hemkomsten var vi på studiebesök på St Marys hospital. Det är ett katolskt missionssjukhus som är betydligt dyrare än governement hospitals, men välutrustat och ligger centralt i Mumias. Vice sjukhuschefen visade oss runt på ett mycket engagerat sätt och det märktes att han var stolt över verksamheten. Det var omtumlande för oss att se, påminde lite om engelska sjukhus från krigstiden så som man sett på film. Avdelningarna var stora, 40-50 på varje avdelning, sjukhussängarna mycket enkla, behandlingsmetoderna liknande våra svenska, hygienmöjligheterna mycket enklare. Personlig och vänlig omvårdnad av patienterna. Trångt! Sjukhuskök, nutritionist och man har tänkt till på kost och information. Enkel, basal laboratorieverksamhet, men mycket avancerat TBC-lab där man också servar regionen. En privatavdelning med mycket lyxig service, där överskottet går till att driva resten av sjukhuset. En liten akutavdelning,som var kaotisk, 5-6 britsar åtskilda med skynken. En mamma med baby satt bakom ett bord, väntade på blodtransfusion för babyn. Medan vi var där kom en man in sittande bak på en motorcykel. Han hade varit med om en trafikolycka och både skenben och vadben var av och han hade fruktansvärt ont. Akutmottagningen har öppet dygnet runt och man har röntgenjour, man kan operera dagligen. Tyvärr tog jag inga bilder från sjukhusbesöket.

Vi fick också höra att det finns en offentlig sjukförsäkring man kan ansluta sig till för 500 Ksh i månaden, ca 50 kr. Det lät som en ganska förmånlig försäkring, men 500 Ksh är långt utöver möjlighetens gräns för de flesta patienter vi möter på jeeplinjerna.