I vanliga fall brukar jag sitta i sakristian i den här kyrkan, men idag saknades nyckeln så jag fick ett provisorisk rum. Egentligen bättre ljus och luftigare, inte så varmt. Dan-Erik var med även idag.
En minnesvärd patient från dagens mottagning var en 5-årig pojke med mycket svår skabb. Han hade en bakterieinfektion som gjort att fingrarna var inbäddade i en stor sårskorpa med sprickor. Rengöringen var mycket smärtsam och han var ledsen. Vi hade tagit kort på förändringarna tidigare och nu ropade han "msungu ska komma och blixtra och ta kort så det inte gör så ont". Han kom från en mycket fattig familj och han hade inga skor. Efter behandlingen fick han ett par skor och fast han fortfarande snyftade så var han glad.
Chrispas är min nuvarande chaufför och lab technic. Vi har numera en uppladdningsbar solcellslampa för mikroskopin, så vi behöver inte längre lita till medhavd solcell.
Vi har möjlighet att testa för malaria, Hb, blodsocker, urinsticka, HIV, graviditetstest och framför allt för gravida även syfilis. Chrispas kan också mikroskopera för cystor och maskägg, men detta är så tidsödande så det får bli kliniska diagnoser.
Vi har numera en Hb mätare som är modern och exakt, men materialet är mycket dyrt ( i detta sammanhang) och en screeningmetod är att titta på insidan av ögonlocken. Det är svårt i början att hitta referensramarna, hur blekt får det vara? , men så småningom får man god vägledning.
Lite solberoende är vi fortfarande - malariaproven måste torka i solsken.
Efter hemkomsten var vi på studiebesök på St Marys hospital. Det är ett katolskt missionssjukhus som är betydligt dyrare än governement hospitals, men välutrustat och ligger centralt i Mumias. Vice sjukhuschefen visade oss runt på ett mycket engagerat sätt och det märktes att han var stolt över verksamheten. Det var omtumlande för oss att se, påminde lite om engelska sjukhus från krigstiden så som man sett på film. Avdelningarna var stora, 40-50 på varje avdelning, sjukhussängarna mycket enkla, behandlingsmetoderna liknande våra svenska, hygienmöjligheterna mycket enklare. Personlig och vänlig omvårdnad av patienterna. Trångt! Sjukhuskök, nutritionist och man har tänkt till på kost och information. Enkel, basal laboratorieverksamhet, men mycket avancerat TBC-lab där man också servar regionen. En privatavdelning med mycket lyxig service, där överskottet går till att driva resten av sjukhuset. En liten akutavdelning,som var kaotisk, 5-6 britsar åtskilda med skynken. En mamma med baby satt bakom ett bord, väntade på blodtransfusion för babyn. Medan vi var där kom en man in sittande bak på en motorcykel. Han hade varit med om en trafikolycka och både skenben och vadben var av och han hade fruktansvärt ont. Akutmottagningen har öppet dygnet runt och man har röntgenjour, man kan operera dagligen. Tyvärr tog jag inga bilder från sjukhusbesöket.
Vi fick också höra att det finns en offentlig sjukförsäkring man kan ansluta sig till för 500 Ksh i månaden, ca 50 kr. Det lät som en ganska förmånlig försäkring, men 500 Ksh är långt utöver möjlighetens gräns för de flesta patienter vi möter på jeeplinjerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar