Det blir en trevlig resa där jag hinner intervjua chauffören Francis om en massa saker. Mumias suger är Kenyas största sockerfabrik och den har gått bra i många år. Så inte nu längre. Under flera år har man inte betalat bönderna för deras sockerrör och de har börjat odla andra grödor i stället. Fabriken får inte sina råvaror, kan inte producera och landet måste importera socker. Man kommer att stänga ner produktionen i tre månader och de flesta i personalen blir permitterade. Många av de anställda har små jordlotter kring sina hem, men de var inte förberedda på permitteringen och jordlotterna är inte förberedda eller planterade. Det finns en fackförening, men den är mycket svag. Det finns inget offentligt ekonomiskt stöd för de som permitteras.
Francis kör brandbilen i industribrandkåren. Det finns en brandkårsorganisation i staden Mumias också, men de har ingen brandbil, så om det börjar brinna i staden rycker industribrandkåren ut.
Sedan några år tillbaka betalar staten ut en ålderspension till de som är över 70 år. De får 3000 Ksh per månad, ca 300 kronor. Det räcker inte att leva enbart på detta, men har man barn, barnbarn och någon liten jordlott som man orkar bruka så går det.
Familjen kom som planerat och vi tillbringade första dygnet på Mill Hill house hos de katolska prästerna. Som vanligt mycket god mat och vänligt vänligt bemötande. Vi tog en promenad ner till Hippo point, där vi förra gången såg flodhästar. Det var förskräckligt varmt och när vi kom fram var hela viken full av vattenhyacinter, flera hundra meter ut i Viktoriasjön. Det vildaste vi såg var korna i bakgrunden på bilden nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar